Hur börjar demens? Tidiga tecken, symtom och när det är dags att söka vård

Att glömma ett namn, leta efter nycklarna eller tappa tråden i ett samtal händer de flesta ibland. Men när problemen blir återkommande och börjar påverka vardagen kan det vara naturligt att undra: Hur börjar en demenssjukdom?

Demens är inte en enskild sjukdom, utan ett samlingsnamn för flera sjukdomar och tillstånd som påverkar hjärnans funktioner. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen, men det finns även andra typer av demens.

De första förändringarna kan komma smygande och se olika ut från person till person. Att känna igen möjliga tidiga tecken på demens kan därför vara värdefullt, men ett enskilt symtom betyder inte att någon har demenssjukdom. Det finns många andra orsaker till minnes- och koncentrationsproblem, och flera av dem går att behandla.

Hur börjar en demenssjukdom?

Demensymtom börjar ofta gradvis. I början kan förändringarna vara så subtila att både personen själv och anhöriga har svårt att sätta fingret på vad som har förändrats.

Det kan exempelvis handla om att en person oftare:

• glömmer sådant som nyligen har hänt
• upprepar samma frågor eller berättelser
• har svårare att hitta rätt ord
• tappar bort sig i välbekanta miljöer
• får problem med sådant som tidigare varit enkelt, exempelvis ekonomi eller att planera en aktivitet
• har svårare att följa instruktioner eller hålla flera saker i minnet samtidigt.

Det är framför allt förändring över tid och påverkan på vardagen som är viktig. Att någon ibland glömmer var glasögonen ligger är inte samma sak som att personen upprepade gånger missar räkningar, glömmer viktiga möten eller inte längre klarar välkända vardagsuppgifter.

Tidiga tecken på demenssjukdom – vad ska man vara uppmärksam på?

De tidiga tecknen varierar beroende på vilken sjukdom som ligger bakom. Minnet är ofta påverkat vid Alzheimers sjukdom, men andra kognitiva förmågor kan också förändras.

Minnesförändringar

Ett vanligt tidigt tecken är svårigheter att minnas ny information. Personen kan exempelvis fråga om samma sak flera gånger eller ha svårt att återberätta ett samtal som nyligen ägt rum. Äldre minnen kan däremot vara relativt välbevarade tidigt i sjukdomsförloppet.

Språk och kommunikation

Det kan bli svårare att hitta rätt ord eller följa ett längre samtal. Personen kanske börjar använda mer allmänna ord som ”den där saken” i stället för att nämna ett föremåls namn.

Planering och problemlösning

Vardagliga uppgifter som tidigare gått automatiskt kan börja kräva mer koncentration. Det kan exempelvis bli svårt att laga mat efter ett välkänt recept, hantera ekonomi eller planera en resa.

Förändrat beteende eller initiativförmåga

Vissa personer blir mer passiva eller tappar intresset för aktiviteter de tidigare uppskattat. Andra kan bli mer irriterade, oroliga eller förändras socialt. 

Förändringar kan ha många orsaker och ska därför inte automatiskt tolkas som demenssjukdom.

 

Symtom vid demenssjukdom – vilka förändringar kan förekomma?

När man söker information om symtom är det viktigt att komma ihåg att demenssjukdom påverkar mer än minnet.

Kognitiva funktioner som kan påverkas är bland annat:

• minne och inlärning
• språk och kommunikation
• orienteringsförmåga
• koncentration och uppmärksamhet
• problemlösning och planering
• förmågan att tolka synintryck och rumsliga relationer.

Även känslor, beteende och personlighet kan förändras. I senare stadier kan personen få allt större svårigheter att klara vardagliga aktiviteter och behöver mer hjälp.

Samtidigt är det viktigt att inte självdiagnostisera utifrån en symtomlista. Depression, stress, sömnproblem, läkemedelsbiverkningar, vitaminbrist och andra sjukdomar kan också påverka minne och koncentration. [Länk till 1177/Forskning]

Vad är normalt åldrande och vad kan vara demenssjukdom?

Minnet förändras naturligt med åldern. Det kan exempelvis ta lite längre tid att lära in något nytt och också ta tid att plocka fram kunskaper eller komma ihåg ett namn. 

Vid normalt åldrande kan man exempelvis glömma var nycklarna ligger men senare komma på det. Vid en kognitiv sjukdom kan personen däremot upprepade gånger glömma hur nycklarna används eller var de normalt förvaras. Det går dock inte att avgöra säkert genom en sådan jämförelse. Om förändringen är tydlig eller tilltagande är det klokt att prata med vården.

När ska man söka vård?

När ska man söka vård vid misstänkta minnesproblem? En bra tumregel är att göra det när förändringarna är återkommande, blir tydligare eller börjar påverka vardagen.

Kontakta vården om du eller en närstående exempelvis:

• har fått tydligt sämre minne jämfört med tidigare
• har återkommande problem att hitta rätt eller orientera sig
• får svårt att sköta ekonomi, mediciner eller andra vardagsuppgifter
• upplever nya och ihållande problem med språk eller koncentration
• märker tydliga förändringar i personlighet eller beteende.

Vänta inte med att söka vård tills problemen blivit stora. En tidig bedömning kan ge svar på vad besvären beror på och, om det handlar om en kognitiv sjukdom, skapa bättre förutsättningar för stöd och planering. [Länk till 1177]

Vid en plötslig förvirring eller snabb förändring av tankeförmågan ska man söka vård skyndsamt. Akut förvirring kan ha andra orsaker än demenssjukdom och behöver bedömas av vården.

Hur går en demensutredning till?

En demensutredning, eller kognitiv utredning, börjar vanligtvis med ett samtal om symtomen och hur de påverkar vardagen. Det är ofta värdefullt att en anhörig följer med eftersom personen själv inte alltid märker alla förändringar.

Utredningen kan bland annat innehålla:

1. Samtal och sjukdomshistoria – läkaren frågar när problemen började och hur de har utvecklats.
2. Kognitiva tester – enkla tester kan undersöka exempelvis minne, koncentration, språk och problemlösning.
3. Kroppsundersökning och blodprover – för att identifiera andra möjliga orsaker till besvären.
4. Bilddiagnostik – exempelvis datortomografi eller magnetkamera kan ibland användas som en del av utredningen.
5. Bedömning av vardagsfunktion – vården undersöker hur personen klarar aktiviteter i det dagliga livet.

Vilka undersökningar som görs beror på individens symtom och situation. [Länk till Socialstyrelsen/1177/Forskning]

Att vara anhörig till någon med minnesproblem

Det kan vara svårt att veta hur man ska ta upp sin oro. Försök att prata lugnt och konkret, utan att anklaga eller rätta personen i onödan. I stället för att säga ”Du glömmer alltid allting” kan du exempelvis säga: ”Jag har märkt att det har blivit svårare att komma ihåg vissa saker på sistone. Ska vi prata med vårdcentralen tillsammans?”

Det kan också vara bra att skriva ned konkreta exempel på förändringar och när de började. Det hjälper vården att förstå utvecklingen.

Framför allt: försök att inte dra slutsatsen att det är demenssjukdom innan en utredning har gjorts. Oro kring minnet är vanligt, och det finns flera möjliga orsaker.

Sammanfattning: tidiga förändringar är värda att ta på allvar

Så, hur börjar demenssjukdom? Ofta smygande. Tidiga förändringar kan handla om minne, språk, orientering, planering eller beteende och blir inte alltid tydliga från början. Det viktigaste är inte att känna igen ett enda symtom, utan att uppmärksamma nya och ihållande förändringar som påverkar personens vardag. Om du är orolig för dig själv eller någon närstående behöver du inte ha svaret på vad som är fel. Det är vårdens uppgift att utreda orsaken. Att söka hjälp tidigt kan vara ett viktigt första steg mot förståelse, stöd och trygghet.